Isabelle Berg

 

Jag har kommit på mig själv att försöka vara nått jag inte är ibland. Rädd att den man är inte räcker till. För hur ska man egentligen vara i dagens samhälle för att "passa" in? Är du för lam och tråkig är det fel, är du för crazy och högljud pratar folk skit, är du precis lagom är du en tråkig Svensson. Jag är nog inte ensam om att försöka passa in i sällskapet för att slippa alla klagomål, fast du egentligen antingen håller tillbaka eller försöker alldeles för mycket.

 

Jag hatar när jag kommer på mig själv att leta efter bekräftelse, en enda liten grej som visar att man faktiskt duger. Det är sjukt hur mycket vi är beroende av andra fast få vågar erkänna det. Jag vågar absolut inte erkänna det! Jag har lärt mig att ensam är stark, därför har jag blivit starkast i världen med min 100 kvm tjocka mur runt min kropp. En röst i huvudet som kommer fram när jag kommer för nära, eller någon annan gör det! Jag är personen med den största stoppskylten alltid nerstoppad i fickan!

 

Varför ska man alltid försöka lite extra för att känna sig uppskattad, varför känner man inte varje dag att man duger som man är. Jag la ifrån mig min stoppskylt bara för ett kort slag, jag kände mig för stunden speciell. Jag vill kunna plocka ner den igen, jag vill våga släppa tyglarna.