Jag brukar ofta säga att jag saknar moppe-tiden. Vi var 14-15 år, hade ett grymt varmt sommarlov med 2-3 badrundor i Spånen varje dag, vi åt mängder av glass på Glassbomben, körde moped vart vi än skulle, slösade de mesta av våra pengar på bensin och hade helt galet roligt!
Jag som annars är en badkruka badade mer än vad jag gjort sammanlagt under dessa fem åren. Hela spånenbryggan var full av bara vårt moppe-gäng på över 20 pers. Det var alltså kaos i trafiken när vi körde en efter en på led i Alvesta.
Det var den sommaren vi började med alla våra filmkvällar. Det blev lite av en tradition att vi alla samlades på min övervåningen i allas vår favoritsoffa och kollade mängder med filmer.
Det tog tid att bara välja film och hitta någon som inte någon av oss alla hade sett innan. .
Den sommaren var det även väldigt mycket fotboll på tv i Nikos källare, nätter i spånen där vi kastade godis i vattnet, nätter på Prästängsskolan där vi klättrade upp på taket och låg och kollade på stjärnorna med fjärilar i magen, det var långa cykelrundor på min cykel "Golden Star" som jag & EH målade om i guld och svart.
Det är utan tvekan den sommaren jag kommer ihåg starkast och jag är helt säker på att om 20-30 år kommer jag komma ihåg den lika väl som nu med ett leende på läpparna.
Det är en stor skillnad på att sakna och att vilja tas tillbaka. Jag skulle inte vilja vara 15 igen. Hur lycklig och glad jag än var då så skulle jag aldrig vilja tas tillbaka till den tiden.
Jag har lärt mig att det är svårt att uppleva ren och äkta lycka. Att livet gör jävligt ont ibland och att vi alla någon gång kommer&har blivit djupt sårade. Att vi kommer gå igenom tuffa tider och underbara tider. Människor som kommer och går.
Jag kommer inte ihåg åren däremellan lika väldetaljerat som just den sommaren. Kanske för att jag inte vill påminnas, kanske för att det varit jävligt tufft.
Men åren däremellan har format mig till den jag är idag. Jag har lärt mig att vara stark. Att man aldrig ska ge upp. Jag har lärt mig att allting händer av en anledning och jag tror stenhårt på ödet. Jag har lärt mig att det är okej att vara ledsen likaväl som det är okej att vara lycklig. Allting har sin tid, allting har sin plats och även om man ibland känner sig vilsen så kommer det snart att bli din tur.
Men framförallt har jag lärt mig att jag är den viktigaste personen i mitt liv, och det är en sak jag aldrig vill glömma bort!
