en tanke.
http://joelisacadam.blogspot.com/ - Jag är Elisabeth.
Ikväll har jag tittat på Sofias Änglar med tårar i ögonen genom hela programmet! En trebarnsmamma som inte ens nått 40 år vet inte hur lång tid hon har kvar att leva. Hon lever varje dag med sin obotliga cancer och hon kommer snart aldrig mer få se sina barn eller sin man igen. Den yngsta av pojkarna har en cpskada och behöver stöd och hjälp med nästan allting. Jag kan inte ens sätta mig in i hur det måste kännas att planera sin egen begravning i en sån ung ålder, att försöka ta vara på varje dag och försöka se det ljusa i allt mörker, att veta om att en dag så slutar man andas, att en dag måste man ta farväl av alla man älskar alldeles för tidigt.
Jag blev riktigt berörd och jag avskyr att livet är så jävla orättvist! Tänk er att förlora den bästa av dom alla, sin mamma.
"Vårt liv är en ständigt pågående resa, från födslen till döden.
Landskapen förändras, människor omkring oss förändras,
och behoven ser olika ut, men tåget går vidare.
Livet är tåget, inte stationerna."
- Så skriver Elisabeth i sin blogg.
Ta vara på varje dag som om den vore er sista,
ge kärlek åt dom som ger dig kärlek tillbaka och lev ut dina drömmar.
ge kärlek åt dom som ger dig kärlek tillbaka och lev ut dina drömmar.
Ta hand om er!