love life.
Helgen på Öland har varit underbar! Jag har inte tagit det så lugnt som denna helgen på säkert 2 år, det låter helt sjukt men det är sant. Alltså var det lite kli i fingrarna och rastlöshet som kröp fram när det började skymma, det är ju då jag brukar dunka musik, sjunga framför speglen och tagga förfest. Men vi har kollat på filmer, bra tv-program, ätit godis & haft tända ljus. Så behövligt!
Det har blivit en tur med färjan över till Kalmar för shopping, god mat, nattliga promenader, sol & bad och framför allt otroligt mycket lugn och ro. Jag förstår nu varför mamma & pappa åker till vårt smultronställe så fort dom har några dagar lediga. Det är ett helt annat lugn där!
Jag börjar bli nervös nu. Rädd. Det här händer ju faktiskt på riktigt. Om 7 veckor lämnar jag allting i nästan 3 månader. Jag är inte hemma på Julafton. Inte heller på Nyårsafton.
Julafton för mig är ingenting stort längre, men det är det för min familj och både dom & jag vet att det kommer kännas konstigt och tomt i år. Jag älskar att se Cajsa, Alfons & Emblas miner och skratt när dom öppnar paket efter paket, Det är Julafton för mig. Och detta året är jag inte där, det gör faktiskt lite ont i mig.. Kommer dom känna igen mig när jag är tillbaka?
Jag kommer göra mitt livs äventyr och jag längtar så mycket, men jag tycker det borde vara okej att vara rädd också. Det är mycket att tänka på, mycket planering och vi kommer vara 3 unga tjejer i en helt okänd värld. Mest rädd är jag för min flygning hem som jag kommer göra ensam. Malayisa - Dubai, Dubai - Köpenhamn. Jag ska flyga själv i 13-14 timmar och det gör mig rädd. Jag vet att jag inte är ensam om att göra det, eller ensam på planet. Men där måste jag lägga all trygghet på mig själv vilket är det läskigaste jag gjort.
Det kommer uppstå problem på vägen, men vad är inte ett äventyr utan hinder?! Jag är redo för vad världen har att erbjuda !
Hädanefter kommer det handla om kvalitetstid. Jag ska vara så mycket med mina syskonbarn att dom kommer tröttna på mig, skratta med mina vänner och sitta ner tillsammans med mamma & pappa och bara vara.
Nu ska jag sluta skriva innan jag börjar lipa.
Skärpning Isabelle, you're just living while you're alive.
Det har blivit en tur med färjan över till Kalmar för shopping, god mat, nattliga promenader, sol & bad och framför allt otroligt mycket lugn och ro. Jag förstår nu varför mamma & pappa åker till vårt smultronställe så fort dom har några dagar lediga. Det är ett helt annat lugn där!
Jag börjar bli nervös nu. Rädd. Det här händer ju faktiskt på riktigt. Om 7 veckor lämnar jag allting i nästan 3 månader. Jag är inte hemma på Julafton. Inte heller på Nyårsafton.
Julafton för mig är ingenting stort längre, men det är det för min familj och både dom & jag vet att det kommer kännas konstigt och tomt i år. Jag älskar att se Cajsa, Alfons & Emblas miner och skratt när dom öppnar paket efter paket, Det är Julafton för mig. Och detta året är jag inte där, det gör faktiskt lite ont i mig.. Kommer dom känna igen mig när jag är tillbaka?
Jag kommer göra mitt livs äventyr och jag längtar så mycket, men jag tycker det borde vara okej att vara rädd också. Det är mycket att tänka på, mycket planering och vi kommer vara 3 unga tjejer i en helt okänd värld. Mest rädd är jag för min flygning hem som jag kommer göra ensam. Malayisa - Dubai, Dubai - Köpenhamn. Jag ska flyga själv i 13-14 timmar och det gör mig rädd. Jag vet att jag inte är ensam om att göra det, eller ensam på planet. Men där måste jag lägga all trygghet på mig själv vilket är det läskigaste jag gjort.
Det kommer uppstå problem på vägen, men vad är inte ett äventyr utan hinder?! Jag är redo för vad världen har att erbjuda !
Hädanefter kommer det handla om kvalitetstid. Jag ska vara så mycket med mina syskonbarn att dom kommer tröttna på mig, skratta med mina vänner och sitta ner tillsammans med mamma & pappa och bara vara.
Nu ska jag sluta skriva innan jag börjar lipa.
Skärpning Isabelle, you're just living while you're alive.
