Isabelle Berg

Är det meningen att vi ska följa riktningar och handlingar efter andras människors val? Är vi, individen, människan inte starkare än så? Ikväll snurrar så mycket runt i mitt huvud, det snurrar så mycket att det tar sig ner till magen som knyter sig och gör ont, den går vidare ner till fötterna och därifrån vill allt bara falla fritt. Jag säger till andra att livet är för kort för att fastna i något dåligt. Säger jag det av egna erfarenheter, eller för att jag inte vill mina vänner samma kaos som jag själv har? Kan någonting som känns så bra vara ditt största misstag någonsin? Huvudet är starkare än vad hjärtat är, i vissa situationer vore det bra att ha lärt sig lyssna på sitt hjärta. Alla har någon gång en bild framför sig hur man vill saker och ting ska se ut, hur saker ska ske. Man är så låst på att försöka göra allt för att få sin vilja fram, eller ska man säga en annan människas vilja? När man sedan står där, svart mot vitt. Det är då huvudets tankar tar sig ner till hjärtat och helt plötsligt vill man inte längre. Livet är ju som jag så många gånger sagt till andra.. Alldeles för kort. Att leva livet, att dansa tills fötterna blöder, att skratta med sina vänner tills tårarna rinner, att shoppa för pengar man egentligen inte har. Det kallar jag att leva sitt eget liv, med sin egna vilja. Man kan också ingå i någon annans liv. Vill man verkligen leva sitt liv åt att leva efter någon annans handlingar på denne personens villkor? Jag är inte så säker på det längre. Kanske är det dags att på riktigt leva efter ens helt egna spelregler.


Från ett förvirrat huvud, till rena tankar och känslor.
Morfar, jag saknar dig otroligt mycket.

---