waisting time.
mamma kom in gråtandes till mitt rum i morse när jag sov. hon kramade mig och sa att hon läst mitt blogginlägg om morfar och hur fint hon tyckte det var. en stund senare kom även pappa in och frågade om han fick skriva ut det och visa för mormor. dom hade tydligen fällt tårar båda två när dom satt framför skärmen och läste.
det är aldrig kul att se någon ledsen, men mamma hade ett leende på läpparna när hon sa hur fint formulerat det var, och på så sätt kändes det faktiskt bra!
det är verkligen nu man märker vilka som verkligen finns där när det väl behövs. vilka som ställer upp och orkar lyssna och frågar hur man mår, att få en kram och veta att någon bryr sig är guld värt. och ja.. jag hade fel med vilka jag trodde var mina allra närmsta vänner. folk som jag knappt träffar har visat mer än andra att dom verkligen bryr sig och förstår. jag tror det är dags att sortera. livet är för kort att slösa bort det på människor som inte ger något tillbaka när man själv hade gjort allt. det är jävligt tråkigt men så jävla sant..
jag hoppas verkligen ni som inte tillhör denna dåliga kategorin tar åt er och förstår hur mycket ni betyder ♥
