en ängel.
jag tror aldrig det har gjort så ont i mig som att se min familj så ledsen.
att se mina systrar som är äldre och starkare, bryta ihop och inte få stopp på tårarna.
att se min bror stirra rätt ut genom ett fönster i timmarvis, chockad.
att se min mormor rödsprängd i ögonen med tårar som rinner ner för kinden, fortfarande oförstående om vad som hänt.
att se min mamma vara starkast i världen och orka trösta oss alla och hålla tårarna tillbaka.
det är så overkligt och jag har nog fortfarande inte fattat att det är sant. allt gick så fort, det var inte din tur ännu. jag kommer aldrig någonsin mer få se min morfar. min morfar som var den allra bästa !
min morfar som kom varje morgon hem till oss för att få upp mig och Emil till skolan. ge oss frukost och se till att vi har med rätt böcker och kommer i tid.
min morfar som inte tillät mig att fiska längre efter jag tappat i 3 fiskespön när jag fått napp för jag blev rädd.
min morfar som lärde mig spela vändåtta och satt med mig timmarvis, trots att han ibland fick låta mig vinna för att inte göra mig sur.
min morfar som satt och sparkade med fötterna när han tittade på fotboll.
min morfar som alltid ställde upp och hjälpte till, vad det än gällde.
min morfar som inte längre finns..
någonting i mig gick sönder när mamma ringde idag och berättade att morfar inte längre finns. jag är tom på tårar men smärtan finns kvar. min stackars mormor, jag kan inte ana hur det måste kännas för dig..
jag kommer alltid minnas dig, kommer alltid sakna dig och du kommer alltid vara den bästa morfarn i hela världen ♥
all kärlek till min familj och mina vänner.
jag älskar er♥
