vanor.
Visst är det konstigt hur vi människor vänjer oss vid saker och ting fort?
Man vänjer sig tex att gå upp förjävla tidigt på morgonen bara för att se lite respektabel ut innan man ska åka en "rolig" bussfärd till skolan. Det blir också en vana att sätta sig vid datorn och kolla Facebook varje dag, eller att skicka alldeles för många sms. Vi alla har våra dagliga rutiner vare sig dom är roliga eller inte. Man får göra dom roligare som att tex sätta på vakna med the voice på morgonen och lyssna på deras galenheter medans man sminkar sig. Eller att unna sig den där godispåsen eller chipspåsen efter en kvälls pluggande. Vi vänjer oss fort vid måstena i livet, men även känslan av att "det där" som känns så bra ska komma tillbaka varje dag. Det kan vara den där studen med the voice gänget på tv på morgonen, eller att skratta en stund med kompisarna på den oerhört roliga samhällen, fika med familjen som mest övergår till skrattattacker.. eller den där lilla stunden på dagen som man faktiskt behöver, den som kanske peppar upp en lite till, den som får en att känna sig viktig, den som händer i princip varje dag och det är precis så du vant dig vid och vill ha det. Vad gör man då om en vana bryts och man bara känner oro och rädsla att någonting håller på att förändras? Det känns så fel i hela kroppen att man bara vill skrika ut det i hela världen och att någon ska ställa det till rätta. Vad gör man då?
alla behöver vi den där stunden på dagen
jag behöver den stunden på dagen.
