en tanke.
För många är detta en förfärlig tanke. Vi tycker det är hemskt att tappa bort människor i livet och gör nästan vad som helst för att lappa ihop trasiga relationer. Ibland håller vi fast vid personer som vi innerst inne vet att vi borde släppa. Vi är sentimentala och rädda för att bli ensamma.
Försök känna efter i ditt hjärta vad den här människan betyder för dig. Är det skuld eller längtan som håller dig kvar? Är det längtan så är det något att bygga vidare på, är det skuld ska du släppa det.
Och det är faktiskt inte meningen att vi ska hänga ihop med alla livet ut. Människor kommer och går i ens liv, vissa har man bara en kort period och några stannar längre. Och förringa inte de kortspringande vännerna, ni har kunskaper ni ska ge varandra som inte behöver ta så lång tid. Sedan kan vi och ska vi gå åt varsitt håll. Våga släppa taget! Verkliga vänner och kärlekar hittar tillbaka till varandra om det är meningen. De andra ska man inte ha dåligt samvete för. Det är faktiskt skönt att bli av med en del personer som man är färdig med.
Däremot ska man aldrig se tillbaka med bitterhet på gamla relationer. Man lär sig något av alla relationer och det är aldrig bortkastad tid. Det var helt enkelt meningen att du skulle ägna de åren åt den mannen/kvinnan och den relationen och det gäller bara att förstå vad det var du skulle lära sig av det.
Jag tog den här texten ur min vän Olivias blogg. http://oliviahagelin.blogspot.com/
Den som skrivit detta har så rätt, så himla rätt.
Och vi är blinda och dumma mot oss själva som inte vill se sanningen i vitögat.
jag önskar jag kunde öppna mina ögon på riktigt och kunna säga stopp.
