beslut.
Haft en supertrevlig kväll hos Oskis och Maja i deras hus.
Kollat på tv, spelat spel, kastat pil, lyssnat på musik, druckit & bastat :) en jättemysig lördagskväll.
Men så fort man kommer hem, vrider om nycklen och går innanför dörren så är det som om allt flyger på en igen. Ångesten, klumpen i magen, tårarna bakom ögonen börjar åter igen svida och man vill bara vända. Man borde inte ha ångest för att vara ensam, det är något alla är någongång. Jag vet vad jag måste göra, men ett måste betyder inte att man vill. Det kommer svida mer än något annat i mitt bröst. Men någonstans så måste jag tänka klart och framåt. Den senaste tiden har varit den hårdaste någonsin, och jag behöver komma härifrån..
