en sista suck.
Det är konstigt att man har 100 saker i huvudet, men inte får ut ett enda ord när man vill få bort allt. Men det är kanske det som är meningen. Att man ska hålla tyst och låtsas som ingenting?!
Jag önskar jag kunde skriva ner alla tankar och sedan att dom stannade i denna texten, men det funkar ju inte riktigt så. Tyvärr! Jag önskar att jag kunde trycka på en knapp och få bort allt det jag inte vill ha kvar. Få bort all ilska, besvikelse, ensamhet, alla frågor, men framför allt saknaden.
Det var kanske inte såhär jag ville ha det trots allt. Det var kanske inte värt att önska det som skett. Det kanske är meningen att ett adjö är ett adjö. Och att det förblir så. Jag vet så väl vad jag kan göra för att underlätta så så mycket för mig själv, men frågan är om jag verkligen klarar av att göra det..
jag känner mig levande, samtidigt som jag sakta känner smärtan växa.
varför.
