inga kommentarer, jag vill bara skriva av mig!
Det finns perioder i livet när man känner att man inte kommer någonvart, perioder då man stressar och oroar sig för hur det ska gå. Sedan skolan började har jag inte kunnat sova riktigt, inte kunnat slappna av för att jag känner en sån inre stress. Schemat är fullproppat från måndag-fredag, det är praktik torsdag-fredag.. Och jag har ingenstans att ta vägen. Jag oroar mig för att inte hinna med allt i skolan, för att inte få någon praktik, för att inte klara av 3an, för att inte ha någon att gå på balen med... U name it!
Och ikväll släpptes bomben...
Det fullständigt skriker i hela min kropp, den säger ifrån nu och allt jag vill är att gömma mig i ett litet mörkt rum och bara gråta bort allt det onda. För det gör ont. Självklart dyker en massa gamla tankar upp när det är som jobbigast, vilket inte hjälper till på traven.. Det finns så mycket jag skulle vilja ändra på och så jävla lite jag kan göra. Jag sitter här, bloggar med tårarna i ögonen, tankarna snurrar och det finns inte ett jävla dugg jag kan göra.. Jag hatar det!
Det är nu jag saknar dig, det är nu som du brukade krama bort allt det onda, det hade nog räckt med att bara säga att du fortfarande finns där & vill finnas där för mig. Fyfan för minnen, fyfan för alla jävla minnen.. Du vet inte hur mycket jag önskar vi kunde prata med varandra, en av alla 100 klumpar hade försvunnit ifrån magen då. Vi brukade ju ha så roligt ihop ... Jag önskar jag kunde säga att du är min vän, men nu vet jag inte vad jag ska kalla det.. främlingar?! Men mest av allt skulle jag vilja samla mod att berätta !
Jag gråter en tår för dig, jag tänker inte ljuga.. Jag saknar dig
HVF07B, fan vad ni är bra! ♥
