kärlekssnack
Grillningen igår var jättemysig, vi satt och pratade ända in till natten om allt och ingenting, men det sista samtalsämnet vi hade var om kärlek.
Nästan alla var sådana som tyckte om att tänka farligt, blir lite lätt trötta på det vanliga myset med en person. Jag däremot är nästan tvärtemot, visst kan jag se en snygg kille och bara: WOW och börja tänka. Men när jag älskar någon och är tillsammans med någon, då finns det inte i mitt huvud att tänka på någon annan. Jag är en äkta passionerad älskare, om man kan säga så. Är jag förälskad i någon då är jag det rejält och har ingen annan i mitt huvud, den är mitt allt! Det får mig att känna mig äkta, för jag är ärlig mot min "käraste". Men också tråkig, i denna tiden jag lever i nu kan jag inte tänka så. Jag måste våga släppa taget om mig själv, tänka på mig och enbart mig själv.
Jag är ju trots allt min egna person nu, så varför inte leva livet när jag ändå kan?
Jag lurar mig själv och fastnar i mina tankar och minnen, det är svårt att släppa taget. Men kan alla andra, så kan väll jag!
Jag är mitt i livet.
