Isabelle Berg

 

 

Tackar mina vänner för en sjukt bra fredag, sjukt bra fest, grym efterfest och ja, en superbra dag helt enkelt! Tusen tusen tack!

 

Idag är det tårtkalas för mig och Emil, han fyller idag och jag fyller imån :)

 

 

Idag fick jag mejl om att jag kunde åka in till Telia och hämta ut en ny iPhone. Och ännu bättre fick jag hem en 4S istl för 4 som jag hade innan, plus i kanten! Känns så grymt skönt att ha en ny vit vän igen!

 

Jag kom på att jag fyller år på måndag. Har knappt haft en tanke på det. Känns som dagarna flyger förbi och mitt huvud är för tungt av skit för att hinna tänka på allt! Behöver en ny parfym och en riktigt bra dag med mina nära, thats it! Orkar inte med att fira, är inte på något kalashumör!

 

Längtar till fredag, då ska vi ha en liten reunionfest med gänget från Thailand. Kommer också komma annat folk men ska bli kul att dra ihop vi 7 som bodde tillsammans :)

 

Sängen väntar, ny jobbdag gryr. Livet som vuxen är väl förjävla härligt ändå......

 

 

Det enda som varit rätt med denna dagen är att jag för en gångs skull fick på mig rätt strumpor idag (veckodags-strumpor) vilket jag aldrig brukar lyckas med.. Men det var också det enda som gått rätt till! Jag är så fruktansvärt arg, ledsen, besviken och tom att mina fingrar brinner när jag skriver! Jag börjar tappa tron på mänskligheten på riktigt, om våra sköra hjärtan som vi har blivit sagda ska vårdas av oss själva och andra. BULLSHIT!

 
Är det konstigt att vi dricker mer alkohol än någonsin, äter mer skräpmat och godis, eller stannar inne i soffan när världen och människan är så grymt jävla hård och kall! Någonstans måste ju smärtan ta vägen, någonting som hjälper till att bedöva.

 

Jag fick höra för ett tag sen av min syster att jag alltid är brutalt ärlig! Istället för att säga en lögn, som kanske kan vara lindrigare drar jag mig inte för att vara ärlig fullt ut, i vilket fall den än gäller. Därför har jag aldrig förstått grejen med att ljuga. Vart stoppar man samvetet i kroppen som man får av att såra andra människor?

 

Jag har lärt mig två saker denna helgen. Det ena är att folk förändas inte så mycket som vi tror, jag kommer ju alltid vara Isabelle på nått höger eller vänster. Och det känns skönt! Jag tog mig i kragen, grävde ner min envishet och fick tillbaka en vän jag saknat.

Det andra är att jag måste köpa en svin-ometer. Helst den dyraste med den bästa avläsaren så jag kan hålla mig långt långt ifrån att få en kniv i ryggen igen!

Tack för kaffet och fuck you!

 

 

 

 

Jag har kommit på mig själv att försöka vara nått jag inte är ibland. Rädd att den man är inte räcker till. För hur ska man egentligen vara i dagens samhälle för att "passa" in? Är du för lam och tråkig är det fel, är du för crazy och högljud pratar folk skit, är du precis lagom är du en tråkig Svensson. Jag är nog inte ensam om att försöka passa in i sällskapet för att slippa alla klagomål, fast du egentligen antingen håller tillbaka eller försöker alldeles för mycket.

 

Jag hatar när jag kommer på mig själv att leta efter bekräftelse, en enda liten grej som visar att man faktiskt duger. Det är sjukt hur mycket vi är beroende av andra fast få vågar erkänna det. Jag vågar absolut inte erkänna det! Jag har lärt mig att ensam är stark, därför har jag blivit starkast i världen med min 100 kvm tjocka mur runt min kropp. En röst i huvudet som kommer fram när jag kommer för nära, eller någon annan gör det! Jag är personen med den största stoppskylten alltid nerstoppad i fickan!

 

Varför ska man alltid försöka lite extra för att känna sig uppskattad, varför känner man inte varje dag att man duger som man är. Jag la ifrån mig min stoppskylt bara för ett kort slag, jag kände mig för stunden speciell. Jag vill kunna plocka ner den igen, jag vill våga släppa tyglarna.